MENY
När sommarledigheten kom så kände jag mig väldigt trött i kroppen. Jag hade tappat träningsrutiner pga ett överansträngt knä, flyttbestyr, covid 19, stängda gym etc etc bla bla bla...
I samma veva som kroppen fått bestämma lite för mycket själv, så hade jag utvecklat ett starkt sug efter kolhydrater. I samma veva som det, kände jag mig tung, osmidig och klumpig. Det var inte mitt riktiga jag. Istället för att köpa hem bantningspulver eller ge upp, satte jag mig ner och började reflektera över vad jag kunde göra. Att gå upp i vikt triggar igång bedrövliga känslotillstånd hos mig, precis som det andra diket också gör - att bara träna och räkna kalorier för att gå ner i vikt. Så hur håller man sig mitt på vägen då? En viktig aspekt ät acceptans, tänker jag. Vad berättar kroppen? Så här mår jag. Ibland handlar viktökning om att kroppen lagrar fett som reaktion på stress. Ibland handlar den om en skada. Acceptera hur det känns. Du är ok som du är. Men det är inte hälsosamt att bära runt på en massa fett som jag inte behöver.
I vilken tidsperiod i ditt liv befinner du dig? När jag kom in i puberteten fick jag nästan en chockartad upplevelse. Bröst som gjorde ont, mensblod som svämmade över, finnar i ansiktet och nästan 8 kg viktökning, allt på några månaders tid, vårterminen i åk 7. Vem är jag i detta, frågade jag mig. Ska det vara så här för resten av livet? Sen kom graviditeter, amningsperioder och nu 50+ perioden. Rent genetiskt är det helt logiskt att vi kvinnor som inte ska föda fler barn, dvs inte behöver bidra till klanens överlevnad, inte behöver trängas vid elden. Vi behöver inte heller lika mycket mat, därför så går vår ämnesomsättning ner. De unga. fertila eller havande kvinnorna kan äta mer och få plats vid elden. Det är en lite drastisk bild, men tydlig. Jag frågar mig, vem är jag i detta? Jag som skrattat åt folk som ojjar sig offentligt över vallningar, fick mig en tankeställare. Jag har knappt känt av vallningar, men nu absolut känt att kroppen är förändrad och vetskapen om att jag aldrig kommer att bli gravid igen, påverkade mig. Jag började drömma på nätterna att jag är gravid, att jag ammar, att jag går runt med en knubbig liten baby på armen. Ok, tänkte jag, vad kan jag göra nu? Acceptera och ta farväl. Satte mig ner och gjorde en lista på nyttiga saker och bestämde mig för att passa på att förändra vanor. Jag vet - det kan låta överdrivet käckt och enkelt. Men det är faktiskt så, att jag måste bestämma mig. Citronvatten, många glas varje dag. (Springa på toa får vara ok). Bönröror och hummus med goda kryddor. Mättande och gott. Baka eget bröd. Grovt mjöl, vetekross, linfrön. Slippa alla tillsatser som konserveringsmedel och annat. Keso och kokta ägg. Och så en ny träningsrutin. Viktiga övningar för knät. Cykelturer varje dag, även kvällsdopp varje kväll med simturer när det var som varmast. Långsiktigt mål, inte nästa vecka, utan om 3 månader ska det visa sig ha gett resultat. Det märkliga är att kroppen gör som jag vill. Direkt faktiskt. Den rör på sig och den hushåller med de kolhydrater den får. Den gnäller med träningsvärk så jag ger den mer. Fettet går åt. Stresslagringsproceduren verkar ha hämmats. Lite är kroppen som en hund. Får den mat när den tigger vid bordet så kommer den att försöka och försöka. I samband med förändrade vanor började jag också tacka varje morgon för att jag är frisk. Istället för att vara arg på hur jag ser ut. Tack Gud för att min kropp är stark och smidig och återhämtar sig bra från skador.
Om du inte vill tacka Gud, så tacka livet och/eller universum. Att vi är omgivna av mirakler behöver man inte vara troende för att se.
Jag tänkte dela med mig av några recept här. Brytbröd, fröknäcke och bananbröd med mandelbiskvier. Allt nyttigt och även gott! Bananbrödet är mer som en efterrätt och passar bra till kaffe eller te eller på en utflykt.
BRYTBRÖD MED GRAHAMSMJÖL
5 dl vatten rumsvarmt
50 g jäst
1/2 tesked salt
1/2 dl olivolja eller margarin
2 msk honung, sirap eller socker (gärna farinsocker)
2 dl grahamsmjöl
1 liter vetemjöl (gärna lantvetemjöl)
1 dl vetekross (antingen blötlägg över natten eller koka upp i 2 dl vatten och låt svalna)
1/2 dl varmt vatten med lite olivolja i, för pensling när brödet är färdiggräddat
Värm vattnet, lös upp jästen i lite av vattnet, häll på resterande vatten och blanda i grahamsmjöl, nästan allt vetemjöl, salt, honung/sirap eller socker. Knåda degen i 5 min och låt jäsa under bakduk i ca 40 min. Ta upp degen och knåda den på mjölat bakbord. Rulla 24 bollar och lägg på bakplåtspapper. Låt jäsa ytterligare 40 min. Värm ugnen till 175 grader. Grädda i 30 min. Om man vill kan man höja temperaturen de sista 5 min, till 200 grader. Pensla brödet med varmt vatten med olivolja i och strö på lite grahamsmjöl och/eller pumpafrön. Låt svalna under en handduk.
FRÖKNÄCKE (glutenfritt)
1 dl sesamfrön
1 dl pumpakärnor
1 dl solroskärnor
2 dl mandelmjöl och/eller havremjöl (även majsmjöl går bra, om man är förtjust i smaken)
1/2 dl linfrön
2 dl kokhett vatten
1/2 dl rapsolja
En nypa salt (eller strö över lite flingsalt istället)
Värm ugnen till 150 grader. Blanda alla ingredienser och låt degen vila 15 min.
Kavla ut degen på ett bakplåtspapper med ett bakplåtspapper emellan.
Grädda i 1 timme - 1 och 1/2. Jag brukar ha ugnen lite varmare, runt 175 grader, men då räcker det med ca 50 min. Mycket är det en smaksak, om du vill ha ditt fröknäcke lite brynt och knaprigt eller ljusare och mjukare.
BANANBRÖD MED MANDELBISKVIER
100 g rumsvarmt smör (eller smält det, men ej på för stark värme)
2 dl socker
4 mogna bananer
2 ägg
3 dl vetemjöl
1/2 dl mandelmjöl
1 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
1/2 vaniljsocker (om du gillar vanilj)
Mandelbiskvier (valfritt såklart)
Smöra och mjöla en brödform, ca 1 1⁄2 liter (för 10-12 skivor). Blanda smör och socker. Vänd ner äggen ett i sänder och vispa med elvisp.
Blanda alla torra ingredienser och vänd ner i smeten. Häll smeten i formen. Lägg på mandelbiskvier. De sjunker ner i kakan men blir också fint brynta på ytan.
Grädda i mitten av ugnen ca 40-50 minuter tills kakan verkar klar. Om du vill kan du skära en banan på längden och lägga överst också, som dekoration.
Underbara sommarveckor när dagarna är luftiga.
När vardagsrutinerna med jobb kommer igång igen om några veckor så måste jag sätta mig ner igen och se över rutinerna. Något jag reflekterat över är att vi ofta pratar om sockersug när vi menar hunger. Om du äter lunch vid 11 och middag vid 18, så är det inte sockersug du känner vid 14-15-tiden, utan hunger. Om du då äter ett ordentligt mellanmål på jobbet, så kommer du inte att vara sugen på den där godispåsen eller chokladkakan på tunnelbanan sen. Det krävs lite planering. Ta hand om dig själv! Och självklart ska vi njuta av en efterrätt eller god paj eller bulle då och då. Men inte som tröst.
0