MENY
Helt medveten om att många inte kommer att hålla med mig i det jag skriver idag. Lite skarpare nu. Dagarna har innehållit så många händelser den senaste veckan. Allt bara rusar fram. Men något jag reagerar på är när beslut fattas i feghet. Utan att man lyssnar på expertis. Det kan ju inte bara vara de som säger det som passar in, som äger kunskapen? Vi som jobbar i skolan, från förskolan upp till gymnasiet/högskolenivå, vi som är lärare, rektorer, kuratorer, assistenter, matsalspersonal, städare och skolsköterskor, förväntas hålla maskineriet igång. Och utsättas för smitta varje dag. Barnen blir inte sjuka av corona, men de kan sprida smittan. 1000 elever på den skolan där jag jobbar, ska varje dag undervisas, umgås med och äta lunch och mellanmål. 1000 elever och 200 i personalen ska varje dag resa till och från jobbet/skolan. Varje dag träffar de varandra och när de kommer hem träffar de sina syskon, föräldrar, träningskompisar och kanske mor- och farföräldrar. En enkel ekvation att ett stort antal smittbärare varje dag möts, sprids och delar smittorisker. Bollar på idrotten, gitarrsträngar och tangenter på musiken, nål och tråd och verktyg på slöjden, etc...Om eleverna stannar i hemmet, så bryts kedjan. Något måste göras. Rätten till undervisning, timplaner i olika ämnen och betygssättning är sekundärt i det här läget. Eftersom läget är akut. Men det enda jag hör är att vårdpersonal måste ha barnomsorg för att kunna jobba. Jag tycker så här: stäng skolorna. Låt familjer hjälpa varandra. Vi kan turas om med barnen hemma. Några stycken som samsas i en liten tillfällig förskola hemma, är helt ok ur smittsynpunkt. Föräldrar som jobbar hemifrån kan hjälpa varandra. Eller äldre syskon. En förskola/skola kan öppnas tillfälligt för vårdpersonal. Dagis och Nattis, så att föräldrarna kan jobba skift med den livsviktiga akut- och intensivvården just nu. Facebook-grupper har redan startats för att hjälpa äldre eller personer i riskgrupper, grupper av människor som säkert kan tänka sig att hjälpa till med barnen. I andra länder löser man detta så här redan. Varför vågar vi inte? Varför lägger man besluten på enskilda huvudmän? Var finns likvärdigheten för hela landet? En del föräldrar håller redan sina barn hemma. Det hade jag gjort. Och att undervisa i halvfulla klassrum är ganska meningslöst.
Det motsägelsefulla i att det dödliga viruset
kan se ut som en sol på en blå himmel en sommardag...
Anonym
Hej Karin, det var längesen vi sågs. Jag förstår hur du känner och tycker och kanske kommer det bli så att alla skolor stänger. Det finns dock en viktig aspekt och det är att det inte finns bevis för att det är ett effektivt sätt att minska spridningen. Det är dock viktigt att följa alla andra riktlinjer och att de som är friska håller samhället igång. Om man har någon nära som tillhör riskgruppen så förstår jag om man håller sina barn hemma. Frågan är komplex men jag tror och tycker att vi ska försöka hålla oss så lugna vi kan samtidigt som vi är så försiktiga vi kan. Allt gott till dig Karin.
Hälsningar Johanna
Svar:
Hej Johanna! Tack för din kommentar! Viktigt med dialog i den här märklga tiden. Jag förstår ditt resonemang självklart. Dock tror jag inte att vi har tid att vänta tills vi har bevis - finns ännu inte tillräcklig forskning på covid-19 och förloppet är så snabbt. Man måste tänka på att det inte bara handlar om att eleverna samlas i skolan, utan det handlar om trängsel i kollektivtrafiken t ex. Jag vet att många pratar om att hålla sig lugn just nu, men människor blir inte lugnare när de tappar förtroendet för myndigheter, det spär bara på utanförskap och initiativ att ta saken i egna händer. Och logiken att Sverige skulle agera rätt och samtliga andra länder agera fel, den håller inte. Tack för att du läser min blogg och kommentera gärna andra inlägg. Detta är mitt första lite skarpare sådant...Sköt om dig och vänliga hälsningar K
KAKAN ULFSDOTTER
1