MENY
Om 13 dagar flyttar jag ut! Är redan där i nya lägenheten i tanken. Intressant vad som händer när man går igenom alla saker man har. Hittar gamla brev, dagböcker, foton, texter jag skrivit och saker jag inte använt på mycket länge, t ex ridhjälmen - när red jag senast? Protokollet från familjeråd hösten 2001, där min dotter var sekreterare och skrivit med spretiga bokstäver längst ner i protokollet: "Mötet avslutades pga kaos" Jag skrattade högt och skickade genast ett foto till alla mina barn, som reagerade med storskrattande smileysar. Vi brukade ha familjeråd på söndagkvällar när vi drack te. Då delades det även ut ett vandringspris, som hette "Veckans hedersknyffel", som förra veckans hedersknyffel fick nominera nästa veckas hedersknyffel till, med motivering, t ex fick jag en gång med: "Mamma du är veckans hedersknyffel för att du alltid kämpar för oss". Så fint!
Summerar de här 8 åren jag bott här, i takt med att saker sorteras i högar. Väldigt mycket har handlat om musik. Låtar jag skrivit, framträdanden vi förberett oss inför, jag hittar låtlistor t ex, med låtar jag hade glömt att jag skrivit. Victor Jara sa att sånger som har någon mening alltid är nya sånger. Tänker att i varje ny sång finns en massa fragment av gamla sånger som omvandlas till beståndsdelar i något nytt. Ungefär som när man arbetar med en deg när man bakar bröd eller kakor, eller när man arbetar med lera. När degen kavlats ut och kakor lagts på plåten, blir degremsor kvar som knådas ihop till en ny deg som kavlas ut. Skrivandet är liksom en pågående process. Det som syns i ett färdigt resultat är bara en liten utskuren del, ett färdiggräddat bröd som ger näring och energi till någon som är hungrig just då. Pianot blev hämtat häromdagen. Det får nytt liv hos någon annan, som kommer att spela på det, öva skalor på det, kämpa med pianoläxor och skriva nya sånger. Det kändes i hjärtat när pianot rullades ut. Fast jag inte förväntat mig att jag skulle känna något. Hej då, Rösler!
Igår kom mamma med en möbel som min pappas kusin gjort 1958. Den är så fin och jag är så glad att jag får ha den i mitt nya hem. Ett examensarbete, eller kanske det hette gesällprov? - när han tog examen som snickare. Ett rent hantverk. Så välgjort och gediget. Jag tänker på det vackra i arvet. Att se tillbaka på sin bakgrund och ha respekt för de människor som gått före och drömt om framtiden som är vårat nu idag.
Idag ska jag fortsätta att packa porslin och göra färdigt mina Sellpy-påsar som blir hämtade imorgon, fulla med kläder jag inte använder. Vi ska öva lite också, mitt i lådorna, men det kommer att gå bra. Musiken kan aldrig väljas bort för mig. Inget flyttkaos i världen skulle kunna hindra mig.
0