KAKAN ULFSDOTTER

Fenomenet outsourcing eller konsten att skylla ifrån sig
Den här veckan har jag funderat lite på en trend. Den visar sig hos ganska många, hos chefer, politiker och tjänstemän i oilka situationer i hela samhället. När jag googlar på ordet outsourcing läser jag: 

Outsourcing is an agreement in which one company hires another company to be responsible for a planned or existing activity that is or could be done internally.

Ni vet känslan när man tar upp något och får svaret "Maila supporten". Bara som ett litet exempel. Upphandlingar som självklart handlar om business. Inget konstigt med det i företagsvärlden. Men i offentlig sektor, bland kommunpolitiker och riksdagsledamöter? Det ligger i tiden att säga: "Det där är inte vårt ansvar längre, vi har outsourcat det här till Företaget X.". Som t ex i ett bostadsområde när ett företag kommer och hugger ner träd. Och ett annat företag ska komma och röja undan, men inte kommer. Så stockar och sly ligger kvar i flera månader utan att någon tar ansvar. "Det ligger inte på vårat bord längre, utan på Företaget X". Eller när ingen tar kostnaden för att bygga signalsystem för järnvägsövergångar ute i landet. Se Uppdrag granskning om detta. Upphandlingen tog 5 år för ingen ville ta uppdraget. Vilket i sin tur ledde till att människor miste livet. SVT gjorde också ett program om hantering av obetalda fakturor. Kommunerna hade slutit avtal med något företag som såg till att utsatta människor, bl a en 97-årig kvinna och en dement man som missat små obetydliga betalningar, fick prickar hos Kronofogden, helt i onödan. Varför? Jo, kommunerna ville ha ryggen fri i en lönsam och effektiv affär. 
Men får inte företag vända sig till andra, mindre entrepenörer och få flyt på saker? Jo, absolut, men trenden är att man tappar kontrollen. Och när det händer saker står de där i intervjuer och skyller ifrån sig. Skolan har hyrt in ett företag som ska sköta omdömesskrivningarna för eleverna. Föräldrar ska logga in på en portal och se hur det går för barnen i skolan. Men utan ett möte med en verklig person, alltså läraren, i ett samtal kopplat till undervisningssituationen i verkligheten, blir det en märklig situation. Det är samma trend igen. Skolan ska ha ryggen fri när Skolinspektionen kommer. Jag tänker faktiskt på två berättelser ur Bibeln här. Det första Adam säger till Gud, som frågar: "Vad har du gjort?" Adam svarar: "Den där kvinnan som du gav mig lurade mig". Han outsourcar sitt beslut! Och när Judas kommer till översteprästerna med de 30 silverpenningarna efter att Jesus dött, kastar ut dem och säger: Jag vill inte ha dem, de är blodspengar, så säger de: "Ditt problem. Vi har ryggen fri". De hade outsourcat sitt brott. Köpt sig fria. 
 
 Vad säger nu detta om vår tid? Jo, vi har ett växande samhällsproblem: vi legitimerar att vara fegisar. Det verkar vuxet att vara en ynkrygg. När det är precis tvärtom. Det är därför vi förtjänar våra visselblåsare som säger sanningen om verkligheten. Varför är det här viktigt? Jo, för att det förklarar saker. När människor kommer i kläm så finns det förklaringar till varför det händer. Fatta ett beslut att göra tvärtom. Jag önskar att vara den där personen som står upp och säger något helt annat. Varför inte säga det var mitt fel, eller det var vårat fel. Vi gör något tillsammans åt det här. Det genererar en butterfly-effect av förändring och kärlek.