MENY
Idag är det 1 år sen den där mörka lördagen när vi skakades av nyheten om det misslyckade terrordådet på Drottninggatan här i Stockholm. Jag menar verkligen det misslyckade terrordådet. Jag antar att var misslyckat även för dem som planerat det, vilket var ren tur eller ett rent mirakel - vilket man nu vill kalla det. Jag fattar det som att planen och avsikten var att först köra Drottninggatan fram och meja ner så många som möjligt och sen skulle bomben explodera inne på Åhléns varuhus och föraren offra sig själv, för att få någon form av belöning. Vad det hade inneburit törs vi inte tänka på. Jag tycker att det är lite märkligt att vi inte kallar IS för daesh i svensk media, det ordet som man använder i t ex Frankrike. Har förstått det som att det innebär en provokation att kalla IS daesh. Men varför IS? Islamiska staten, som att det är någonting som existerar. Det är en sjuk vision om ett totalitärt utopiskt samhälle som aldrig kommar att existera i verkligheten. Att legitimera att avsiktligt döda oskyldiga människor med motiveringen att vi (?) befinner oss i någon form av krig är ett skrämmande resonemang.
Ebba Åkerlund 2005-2017
Jag minns fredag 5 april 2017 som väldigt speciell. Jag hade pianoelever som vanligt på fredag eftermiddag och snabbkollade Facebook mellan 2 elever och såg då att folk hade börjat markera sig "som säkra i Stockholm". Fick en kall känsla i magen. Sen fick vi snabba order om att låta eleverna stanna i skolan tills föräldrarna hämtade dem. Kollegor fixade smörgåsar och kaffe och alla samlades och följde utvecklingen på TV. Det var en varm stämning bland oss som väntade där. Trots oron. När eleverna blivit hämtade började jag gå mot Skanstull. Det var en spöklik känsla. Lite vår i luften. Snön var borta. Träden vid Stora Bleckan hade börjar knoppas lite. Ringvägen var alldeles tom. Butiker och restauranger stängda. Jag satte mig på Waynes Coffée. Några norrlänningar, en mamma och två ungdomar, var på besök och skulle norr om stan men fick vänta. Det ryktades om att någon sett avslitna kroppsdelar på Drottninggatan. Jag väntade tills klockan blev runt 20 innan jag åkte hem. Under helgen hörde jag av mig till en vän som jag inte pratat med på ett tag. Det visade sig att han varit ca 5 min från att bli påkörd av lastbilen. På måndagen efter helgen gick förbi platsen för terrordådet. Tystnad. Igen denna tystnad. Som att vi uttrycker vårt gemensamma deltagande i tystnaden. Det är någonting vackert i tystnaden.
Iggy
Drottninggatan 8 april 2018
Att reflektera är en viktig del i skapandet. Jag tycker att alla ska skriva dagbok och dikter. Bara att skriva ner en tanke om dagen skapar en fantastisk skatt. Efter ett år har du 365 rader. På bilden ser du minnesväggen där människor skrev hälsningar och tankar. Mannen på bilden gör exakt det - skriver ner en tanke. Så viktigt! Kärlek!
Bild av Camilla Cherry
0