MENY
Är hemma från jobbet några dagar med snuva och huvudvärk. Eftersom jag nyligen varit ute och rest så vill jag vara försiktig och hålla mig hemma tills jag är helt säker på att jag är frisk. Så det blir några dagar i sängen för att låta kroppen vila, dricka vatten och te med citron, så jag snart är på benen igen.
Det är skönt att ha tillgång till hela världen just nu, känner jag. Den här virusormen bryr sig inte om årstider. Den ringlar snabbt över alla gränser. Den är inte ett vanligt influensavirus, det vet vi nu.
Vi vet också att vi kan blicka ut över hela världen för att ta del av information och reaktioner på det som händer. Nätet, det världsvida nätet, kan fånga upp info i sitt garn som kan vara minst lika viktig som den vi har tillgång till på svenska här hemma. Jag har inte bara hört på nyheterna om situationen i Italien, utan även läst Facebook-vänners inlägg. T ex den här beskrivningen av den vackra staden Florens som en gammal, trött skönhet...citerar poeten Baret Magarian här: Florence is depleted, it is faded, it is like a faded beauty, an elderly lady whose light is beginning to diminish. I walk down its exquisite streets and peer into its restaurants; they are desolate and elegiac, mourning the absence of customers. I go on walking and notice that hardly any speeding vespers or recalcitrant cars are sharing the roads with me. McDonald's is open. It will take more than a virus to close McDonald's. The street lamps are lit, a few young Italians in groups of four or five stand around in Piazza San Marco smoking their obligatory cigarettes and engaging in flirtatious conversations, the Academia restaurant reminds me of a launderette at midnight, spun dry, evacuated little alcoves and barrels... Fear, its vast shadow, has risen, looming like a gigantic silhouette on the horizon, and squeezed the old city that I love ...
Florens sommaren 2017
Intrycken blir så mycket mer levande så här.
Vad jag känner spontant just nu är att vi i Sverige har en tendens att förneka allvaret. I vanlig ordning vill vi inte verka hysteriska eller överdriva, utan hålla oss neutrala.... På senaste tiden har jag hört många raljera över att det pratas så mycket om corona. Men för bara 1 vecka sen hade vi inte sett den dramatiska utvecklingen. Därför blev jag glad när jag läste Peter Wolodarskis artikel i DN där han ställer frågan: Måste vi vara plågsamt långsamma?
Påståenden som att barn inte smittar (?), att det inte skulle ha en positiv effekt på smittspridningen att stänga skolor (??), att handsprit inte ska delas ut till lärare för att det är brandfarligt (???), att bara äldre människor blir sjuka (????) - njaaaa, dags att tänka lite själv här, tycker åtminstone jag. Att bara upprepa att vi inte ska sprida oro har snart en motsatt effekt, som kan göra att människor slutar att ha tilltro till nyheters sanningshalt. Vilket är allvarligt. Tänker jag.
Attjoooo, det nös jag på - prosit - må dig lycka och välgång! Bless you! Salute!
Hälsokramar från mig!
0